[Feasting ends in sleepy harmony as the mushrooms used as spice start to affect the minds of the celebrants. The moon stands high and everything remains
[Ancient Mushroom] [Music: Tundra/Trollhorn, Lyrics: Wilska] Eld brinner inn i skogen. Grytan rA¶rs bland skuggor. Vilda odjur dansar omkring. FA
FA¶rbannad och glA¶md Evigheten, ensamheten Jag tog mina steg Sista men fA¶rsta Tusen och trettio steg Mot jordkA¤rnans brinnande valv Den skalv, den
[Instrumental]
[Windjourney/the Human Plague] [music lyrics: Trollhorn] Pesten kom frA?n SA¶der. FA¶r tusen A¤r sen. RA?ttor av den falska tron. Lik och dA¶d. Med
[T. Lundmark, Trad. / A. Stake, Trad] Det A¤r i sjA¤lva hjA¤rtat lA¶gnen bor, och svek Hur kan jag dA¤rom tala vist, med mildhet? Kan inte gA¶ra ogjort
I vinden viskar dA¶dens stA¤mma Onda stjA¤rnor pA? himmelen stirra Bland furor eka ett isande skrik Urskogens klor i nattlig sky Ur rymdens svarta djup
Med skrik och skrA¤n som tusen korpars rop. Vi sliter oss fram ut ur berg och grop Klor vassa som svA¤rd, kA¤ftar lik ulvens Fram kommer vA¤ttar, smaka
[instrumental] [Finntroll]
Norrut lA¤ngre fram vi drar, vi skola finna det svarta berget vA?rt lovade land riket underjord riket dA¤r ingen man satt sin fot Underjorden skall vi
[Trollhorn / Katla] - En ensam skugga nu ridit fram nu stigit herren av nordens hemliga folk - han stirrar mot fjA¤llen, han lyfter sin arm drakblod
Hon stod vid foten av en hall sa mork Malad kalkad och kall Hon drog ett streck Med en ryckande arm Over himmelens rand Ner till hetaste djup Hon stod
Vid morgonstund jag skadade pa bergets rygg En fara rod som hjarteblod Djupt jag sag den falla In i dunklet av bergets rot Vid solnedgang jag skadade
Upp pa hallens oversta back Upp pa bergets hogsta sten Jag klattrat dess rygg pa alla fyra For skogens ande, for dem som viska Ett skrik nu stiga fran
Ett nat nu blivit spunnet Sa vasst, spretande svart Argat av blodets lyster Dopt i ohelgad saft En sang om fodsel, begynnelse En om vanhelgat brodradrap
Nar svedjor brannes Bliva min moderskalk av aska Nifelvind, hor mitt namn Gyttjeblod, sank ditt huvud dar jag vandra Ur varje froskallla bittra Onda
En gang gick jag med kott pa ben En gang kysste jag varmer mund Nu vanra jag pa vagen lang I myllan har runt gravars gang Masken at och frosten bet I