Lirieke: Finntroll. Ur Djupet.

FA¶rbannad och glA¶md
Evigheten, ensamheten
Jag tog mina steg
Sista men fA¶rsta

Tusen och trettio steg
Mot jordkA¤rnans brinnande valv
Den skalv, den skalv

DA? visade sig, modern i djupet
SA? dold, sA? hemlig
Om henne jag talt ej mer
Ty om moderns visdom sjunga
Inte en levande sjA¤l

Ur vad jag trott
Min undergA?ng bliva, jag steg och kA¤nde kyla
Ett ljus sA? lA¤ngtat
Ett ljus sA? ljuvt

Jag sprang ner en A¤lg
Under manens skA¤ra

Drack dess livssaft sA? het
Som djupjordens glA¶d
Den brA¤nde mitt svalg

Ilskan klA¶ste och mitt hjA¤rta brann
HA¤mndens tid kommit

Ty blod fA¶r blod
Var hA¤mndens hamn
DA? ristade jag mitt skinn
Med urgudens namn

Med urgudens namn

Jag sprang ner en A¤lg.
Under manens skA¤ra.
Drack dess livssaft sa het.
Som djupjordens glA¶d.
Den brA¤nde mitt svalg.