Lirieke: Opeth. Den Ständiga Resan.

Ni??r jag ti??nker pi?? den sti??ndiga resan genom livet
Ni??r det alltid ki??nns som hi??st
Di?? vi??nder sej vinden sakta mot norr
och blommorna di??r
Det faller regn i mina dri??mmar

Jag mi??ste resa igen och leta efter tri??st
Jag mi??ste leta igen efter i??mhetens ri??st
Jag mi??ste resa igen till ni??sta hi??st
Den sti??ndiga resan till ni??sta hi??st

Ni??r jag vandrar pi?? den steniga vi??gen genom livet
Ni??r det ki??nns som jag bar pi?? en sorg
Di?? gi??mmer sej solen sakta i moln
och ordet i??r adji??
Snart faller sni?? i mina dri??mmar

Jag mi??ste resa igen och leta efter tri??st
Jag mi??ste leta igen efter i??mhetens ri??st
Jag mi??ste resa igen till ni??sta hi??st
Den sti??ndiga resan till ni??sta hi??st

[English Translation]

-The Perpetual Journey-


When I think of the perpetual journey through life
When it always feels like autumn
The wind moves slowly to the north
And the flowers die
Rain falls in my dreams

I must travel again and search for comfort
I must search again for the voice of tenderness
I must travel again to next autumn
The perpetual journey to next autumn

When I wander on the stony road through life
When it felt like I carried a sorrow
Then the sun hides slowly in the clouds
and [indistinct] goodbye
Soon the snow falls in my dreams

I must travel again and search for comfort
I must search again for the voice of tenderness
I must travel again to next autumn
The perpetual journey to next autumn
Oh the perpetual journey to next autumn