Lirieke: Finntroll. Korpens Saga.

Jag sA?g min hA¤r av troll och vA¤tte
Slappa spjut sa lA?ngt A¶gat mA¤tte
Tusende kroppar alla dA¶da och svala
Min arme ur skogen nu lag i dvala

DA? sjA¶ng honan mA¶rk en sA?ng av hat
Hon lovade bort gA?vor sjA¤lar till mat
A?t en dyster ande ur springornas rike
En runa ristades aldrig skadats en like

Som en blixt i natten av eldens fA¤rg
En kraft som kvA¤ljde i kA¶tt och mA¤rg
En tunga av illdA?d och sotig svA¤rta
Nu hA¶rdes ett skrik av tusens smA¤rta

Skogens topp och klippans kant som vA¤rn
Svart som askmoln och skogens tjA¤rn

FjA¤drar nu spreta dA¤r skinnet voro
Till tiders slut de nu ropa sin oro

SA? miste rivarn sin bror av kamp
De flA¶g sin vA¤g till vA¤rldens kant
Av ett glA¶mt och fasligt trolldoms dA?d
Det fA¶rkolnade sinnet kA¤nde ingen nA?d

Nu faller skyars svarta mA¤stare
SlagsfA¤ltets kall och likets kyla
A?n fulla av slagets rus och svekets hat
De gnaga utan A¤ra pA? krigets ruttna mat
...till Tiders A¤nde.