Lirieke: Finntroll. Nifelvind. Solsagan.

:
Hon stod vid foten av en hall sa mork
Malad kalkad och kall
Hon drog ett streck
Med en ryckande arm
Over himmelens rand
Ner till hetaste djup

Hon stod pa isens blaaste vidd
Malad kalkad och kall
Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens floden en ring
Havsbestar och anga da steg

Hon lyfte upp over sky och rymd
Malad kalkad och varm
Ur klippens djup en laga da steg
Ur hennes hofte, en storm av eld

Hon lyfte upp over sky och rymd
Malad kalkad och varm
Ur klippors djup en laga da steg
Ur hennes hofte, en storm av eld
Ett ljus hon blev av lagans makt
Ensam pa rymdens tron
I all sin prakt

Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnens floden en ring
Havsbestar och anga da steg