Lirieke: Falconer. Among Beggars And Thieves. Skula, Skorpa, Skalk.

Years of famine and years of sigh
Reaps our land that fell from crest.
Creatures, serfs and men hanged high
Yet no remedy.

What will ever please our Gods?
Gather the chiefs and sages.
What will save the tomorrow
From these Dark Ages.

Slay and sacrifice our king,
Coat the statues with noble blood.
Intensify the holy smoke
With a royal lamb.

Now neither your braves, your wise nor gold
So far renowned
Will be of aid now as the doomsday call.
Now you must rise up to show the steel
Courage of your heart,
And soon you'll raise your horn in Valhalla's hall.

Skula, Skorpa, Skalk

En man han tjant herr lagers gard
I sommar, vinter ar for ar.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

For slit och slap under himmel gra
Han blott sitt brod som loning far.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

Sa kommer hastigt budet in:
- Var herre lagrar dotra din!
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

Och trallen nu genom dorren steg,
Han lamna plogen vid arkerns teg.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

- Herr lager hor nu mina ord,
Min doter till din hora gjord.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

Och lager sa i vredesmod:
- Du varnar ej om ditt tralablod.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

Varken ol eller vin dig amnat,
Ej heller agoratt
Dock Skula, Skorpa, Skalk.

Tral visste ej ett ord utav
Forrns strupen hans var skuren av.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

- Det har ar nog for bot idag
Och dotra tar jag vid behag.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

- Kom jag ska visa dig min ratt
Att trosta dej pa valfritt satt.
Sag mig, vem sorjer nu for dig?

"O tack!" Han sa med gratmild rost
Och stotte kniven uti hans brost.
- Sag mig, vem sorjer nu for dig?