Lirieke: Armagedda. Ond Spiritism - Djafvulens Skalder. Ændalykt.

En giftblomma sprungen fran ur-ormens cirkel
Oolad djupt nere i tystnadens salar
Ett fall mangen gang storre an livets mirakel
En langtan om dod som i tystnaden talar
Langt under bergets rotter och den avlidnes grav
Bortom livet sjalvt, andock kommen darav
Dar smides de tornar som tar pa vart brost
I stjarnfria natter, nar sommar blir till host...
Genom vavnad och marg som en uraldrig klada
Likt likmaskens hunger och dess spoklika sang
Likt nekrofilens saliv pa kadavrets kon
En ohelig karek till foruttnelsens intrang
Helios! Horlykta! Forbannad ma den vara!
Ty vad gott gor dess ljus nar var dag ar for lang?
Och himmelens jartecken skanker blott trost
Ty de varslar om andalykt, evig bortgang...
Ty snarans prakt den gar ej att forneka
Jamrande nu upp fran stugtakets bjalkar
Lemmar ge vika! Eder tid aro forbi
Likt vissnande blad pa gravblommans stjalkar
Bak gardsgardens knotor i skogsbrynets rand
En fasans gestalt , odets timglas han bar
Oppna din grind och lat elden do ut
Ty det ar doden, min van, och hans timme aro har...